Jag har länge gillat blyertspennan och dess förmåga att kunna tonas ut i olika gråtoner. Det var den pennan jag började rita med (efter att jag lagt bort kritorna och färgpennorna från dagis då alltså). När jag senare hittade den klassiska kulspetspennan (bläckpennan) – som vi alla har i hemmet - insåg jag att det även med den går att få fram toning och mjukhet i motiven.

Med kulspetspennan använder jag dock en annan teknik än jag gör med blyertspennan. Bläckpennan är dessutom inte lika lätthanterlig då den inte går att sudda ut om det går fel. Dessutom händer det att bläcket får för sig att klumpa sig eller servera stora fläckar på tavlan som gör att det slits lite i håret och jag ställs på prov att lösa det genom att korrigera motivet. Däremot vägs allt det upp av hur otroligt mycket häftigare och mer levande slutresultatet blir med alla tusentals små streck som bygger upp det färdiga motivet.